Rubriken får inte misstolkas....
Men jag har känt så flera gånger nu dem senaste dagarna. Två olika sammanhang med samma känsla som upprepar sig (jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig men jag ska försöka förklara istället).
Jo igår när jag och Julia gick runt bland alla hus i fiskebäckskil fick jag en plötslig sommar längtan, men jag kunde inte visa den så tydligt som jag kände den, så då sa jag:
-Juulia, jag längtar så mycket efter sommaren att jag får bakåt-sug i halsen...

Det blir som ett stopp. Det går inte att andas. Allt stannar. Man blir stum!

Så fast värre blir det också när jag läser Twilightböckern och Edward nämns.
Det är faktiskt riktigt jobbigt att gilla någon som alla gillar, för folk tror ibland att man överdriver eller bara säger något för att följa någon sorts trend. Men så är det inte!
I tvåans bok är ju Edward inte med så mycket, och när Bella huliccierar (vet ej hur man stavar) om honom så får jag en korv i halsen typ.
Jag kan inte andas, mina fingrar börjar trumma på boken utan att jag medvetet gör det, och mina ben sparkar under täcket. Det är helt sjukt konstigt. Jag vet inte vad som händer. Och det är inget tillgjort!
Alla är ju trots allt olika, så det kan ju inte finnas något som är normalt men utöver de flesta så är jag rätt så konstig. Men såhär? Snäälla är det någon mer än jag som reagerar såhär?! Jag vet att Sanna får en liknande känsla. Tack gode gud´för det!